Stockholmsresa och Postmarodörer
Hehe, japp ett tag sedan det skrevs något här så nog förtjänar jag lite skäll.. :P *vov-vov*. Fast man bör ju fakiskt ha något inspirerande att skriva om och inte bara skriva för skrivandets skull.
I helgen begavs det av till den konungliga huvudstaden för inflyttningsfestligheter hos Avelbad/Abrahamsson i Sundbyberg. De har ju faktiskt bott där ganska länge så både Väs och Angien var tvungen att leta efter en 10årskalender för att kunna planera in nästa fest med herrskapet :P. Nåja, då väset hade anlänt några timmar senare än de övriga boende på hotell Hellström så fick han ansluta med dem något kvarter längre upp på gatan än där festligheterna begav sig. Hiet från hotellet ramlade in ca 120sekunder efter det att jag parkerat så det kan väl anses vara en skaplig timing med tanke på resvägen.
Födelsedagspaketer och inflyttningspresenter plockades fram och det ringdes på dörrklockan. Den handgjorda inflyttningsgodiskkaktusen á la 80-talet gjorde genast succé. Den gjorde verkligen skäl för namnet godiskaktus, jag menar det normala är ju att den görs av gurka.. och som vi alla vet är ju gurka inte godis utan en sådan där illasinnad grönsak. Herr Hellström hade plockat fram pysselgenerna och gjort en gjutform av en riktigt gurka och sedan fyllt fomen med vit choklad... helt klockren idé även om han lärde sig den hårda vägen om vad som händer när man blandar vatten i choklad.
Efter välkomnande och hälsande på sisådär 2000(okej då jag kanske överdrev en smula) nya ansikten så var festen i full gång. Det började i skapligt lugnt tempo som sig bör, men efter en liten stund slets guitar hero fram och succén var ett faktum, sällan har så många falska toner samlats på ett och samma ställe. Vissa konstaterade ganska snart att de lyckats köpa trasiga vinflaskor, det måste har varit något hål i botten på dem som gjorde att det rann ur fort, det konstiga var att så länge som korken satt där den skulle rann det inte ur något alls, men jaja alla fysikaliska konstigheter förstår jag mig inte på. Väs fick efter en mindre lyckad köksupplevelse på fredagen ett sår på tummen som under festens timmar ville börja blöda, han konsulterade värdinnan som gladeligen inhämtade bandagemateriel, hon konstaterade klatt att hon nu också skulle ha vassa knivar i köket då hon tidigare på dagen införskaffat en snivklip. Huruvida detta slinteri med tungan skall tillskrivas alkoholen eller några andra kosmiska faktorer är en fråga de lärde får tvista om bäst de vill.
Väs fick under kvällen mottaga flertalet klagomål om att vinglaset var trasigt, vilken angien löste med diverse annat trampankalium. Det konstaterades att det inte var ofta det dracks så mycket och kvällen till ära var det utan att gigantiska mängder Jaegermeister inmundigades. :)
Efter mången skratt, gittarspelri och dumma infall var det således dags att börja resan mot hotell Hellström. Den muntra skaran kunde snabbt konstatera att en ur gänget tydligen smugit iväg till annan ort med en annan av festdeltagarna, funderingarna blev många om vilket klädesplagg som skulle lämnas i detta riktnummerområde då juldagens klänningsborttapperi vållade mången skrattsalva i umgängeskretsen.
Sovmorgon till 10 för de flesta även om herr Pedal tydligen var på jobbet i sömnen eller hur det nu var, i allafall så utbrister vederbörande "Nej nej nej, jag jobbar inte" någongång runt 8. Undertecknad varken kan eller vill gröta i vilka alkoholdimmiga drömmar som pågick i sågverket. :P. Angien hade under hemresan natten innan uttryckt en sugenhet på lasange vilket föranledde morgonens stora spörsmål, göra lasange eller gå till någon sylta som serverade denna brunch. Sammakomsten beslutade efter livliga nickningar om att köpelasange var att föredra så elvaslaget inväntades med iver då syltan inte behagade öppna förrens då. Jag undrar om det har hänt dem förut att någon ringer 30sekunder efter elva och beställer 5 lasange och 1 pizza en söndagsmorgon men någongång ska vara den första. Det var nog den bästa resturanglasange(noterat som hängagubbeord) väs har ätit i svedala iallafall. Lasangestinna och muntra besöktes på tillbakavägen närbutiken för införskaffande av ingredienser till den standardiserade efterfestenkladdkakan á la angie.
Sällskapet bänkade sig i soffan i diverse sovställningar i väntan på att kakan skulle svalan en smulan. Precis när den nått perfekt temperatur för inmundigande så stövlade fröken fränken från västerås in genom dörren efter en natt i annat riktnummer område. Funderingen om vilket klädesplagg som saknades efter denna helg blev snabby besvarad i enorma skrattsalvor då det uppdagades att blusen hängde kvar i bostadsinnehavarens kök. Vi får nog enas om ett nytt smeknamn nu, jag menar prinsjägerskan är ju en smula förlegat numera... förlsag mottages handskriva i 3 ex vidimerade av släktingar i rakt nedstigande led till Carl-Gustaf Wrangel, eller om vi kanske kan svamla fram något nytt under nästa sammankomst.
På måndagen bokades det in ett luncheri med virrpannan på intersport då hon hade fordonet på service och inte orkade gå hem till vidvinkelsynsvägen. I väntan på avlösning stog jag och tittade ut genom entréfönstret när plötsligt två av lyktstolpens lampkupor ramlade ner och rullade ut på vägen. Nyfniken som jag är gick jag ut och konstaterade att det var en chaufför fårn det statliga poståkeriet som missbedömt avståndet när han skulle svänga runt hörnet. Det verkade först som om han inte stannade för att reda upp situationen men efter ett hudratal meter börade han backa in på parkeringen bakom intersport och nästa katastrof var ett faktum. Hur man lyckas missa i det stora pothålet och backa ner hela staketet är för mig en stor gåta i samma dignitet som funderingen över när någonting börjar ta slut. Nåja staketet föll bakåt och välte en vägskylt mot en av bilarna som stog parkerad närmast. Stackars de tre personerna som satt i busskuren alldeles brevid, de kan inte ha lidit av några hjärtproblem för då hade postmeister även haft ett par dödsfall på sin redan gedigna måndagstokerilista.
.
I helgen begavs det av till den konungliga huvudstaden för inflyttningsfestligheter hos Avelbad/Abrahamsson i Sundbyberg. De har ju faktiskt bott där ganska länge så både Väs och Angien var tvungen att leta efter en 10årskalender för att kunna planera in nästa fest med herrskapet :P. Nåja, då väset hade anlänt några timmar senare än de övriga boende på hotell Hellström så fick han ansluta med dem något kvarter längre upp på gatan än där festligheterna begav sig. Hiet från hotellet ramlade in ca 120sekunder efter det att jag parkerat så det kan väl anses vara en skaplig timing med tanke på resvägen.
Födelsedagspaketer och inflyttningspresenter plockades fram och det ringdes på dörrklockan. Den handgjorda inflyttningsgodiskkaktusen á la 80-talet gjorde genast succé. Den gjorde verkligen skäl för namnet godiskaktus, jag menar det normala är ju att den görs av gurka.. och som vi alla vet är ju gurka inte godis utan en sådan där illasinnad grönsak. Herr Hellström hade plockat fram pysselgenerna och gjort en gjutform av en riktigt gurka och sedan fyllt fomen med vit choklad... helt klockren idé även om han lärde sig den hårda vägen om vad som händer när man blandar vatten i choklad.
Efter välkomnande och hälsande på sisådär 2000(okej då jag kanske överdrev en smula) nya ansikten så var festen i full gång. Det började i skapligt lugnt tempo som sig bör, men efter en liten stund slets guitar hero fram och succén var ett faktum, sällan har så många falska toner samlats på ett och samma ställe. Vissa konstaterade ganska snart att de lyckats köpa trasiga vinflaskor, det måste har varit något hål i botten på dem som gjorde att det rann ur fort, det konstiga var att så länge som korken satt där den skulle rann det inte ur något alls, men jaja alla fysikaliska konstigheter förstår jag mig inte på. Väs fick efter en mindre lyckad köksupplevelse på fredagen ett sår på tummen som under festens timmar ville börja blöda, han konsulterade värdinnan som gladeligen inhämtade bandagemateriel, hon konstaterade klatt att hon nu också skulle ha vassa knivar i köket då hon tidigare på dagen införskaffat en snivklip. Huruvida detta slinteri med tungan skall tillskrivas alkoholen eller några andra kosmiska faktorer är en fråga de lärde får tvista om bäst de vill.
Väs fick under kvällen mottaga flertalet klagomål om att vinglaset var trasigt, vilken angien löste med diverse annat trampankalium. Det konstaterades att det inte var ofta det dracks så mycket och kvällen till ära var det utan att gigantiska mängder Jaegermeister inmundigades. :)
Efter mången skratt, gittarspelri och dumma infall var det således dags att börja resan mot hotell Hellström. Den muntra skaran kunde snabbt konstatera att en ur gänget tydligen smugit iväg till annan ort med en annan av festdeltagarna, funderingarna blev många om vilket klädesplagg som skulle lämnas i detta riktnummerområde då juldagens klänningsborttapperi vållade mången skrattsalva i umgängeskretsen.
Sovmorgon till 10 för de flesta även om herr Pedal tydligen var på jobbet i sömnen eller hur det nu var, i allafall så utbrister vederbörande "Nej nej nej, jag jobbar inte" någongång runt 8. Undertecknad varken kan eller vill gröta i vilka alkoholdimmiga drömmar som pågick i sågverket. :P. Angien hade under hemresan natten innan uttryckt en sugenhet på lasange vilket föranledde morgonens stora spörsmål, göra lasange eller gå till någon sylta som serverade denna brunch. Sammakomsten beslutade efter livliga nickningar om att köpelasange var att föredra så elvaslaget inväntades med iver då syltan inte behagade öppna förrens då. Jag undrar om det har hänt dem förut att någon ringer 30sekunder efter elva och beställer 5 lasange och 1 pizza en söndagsmorgon men någongång ska vara den första. Det var nog den bästa resturanglasange(noterat som hängagubbeord) väs har ätit i svedala iallafall. Lasangestinna och muntra besöktes på tillbakavägen närbutiken för införskaffande av ingredienser till den standardiserade efterfestenkladdkakan á la angie.
Sällskapet bänkade sig i soffan i diverse sovställningar i väntan på att kakan skulle svalan en smulan. Precis när den nått perfekt temperatur för inmundigande så stövlade fröken fränken från västerås in genom dörren efter en natt i annat riktnummer område. Funderingen om vilket klädesplagg som saknades efter denna helg blev snabby besvarad i enorma skrattsalvor då det uppdagades att blusen hängde kvar i bostadsinnehavarens kök. Vi får nog enas om ett nytt smeknamn nu, jag menar prinsjägerskan är ju en smula förlegat numera... förlsag mottages handskriva i 3 ex vidimerade av släktingar i rakt nedstigande led till Carl-Gustaf Wrangel, eller om vi kanske kan svamla fram något nytt under nästa sammankomst.
På måndagen bokades det in ett luncheri med virrpannan på intersport då hon hade fordonet på service och inte orkade gå hem till vidvinkelsynsvägen. I väntan på avlösning stog jag och tittade ut genom entréfönstret när plötsligt två av lyktstolpens lampkupor ramlade ner och rullade ut på vägen. Nyfniken som jag är gick jag ut och konstaterade att det var en chaufför fårn det statliga poståkeriet som missbedömt avståndet när han skulle svänga runt hörnet. Det verkade först som om han inte stannade för att reda upp situationen men efter ett hudratal meter börade han backa in på parkeringen bakom intersport och nästa katastrof var ett faktum. Hur man lyckas missa i det stora pothålet och backa ner hela staketet är för mig en stor gåta i samma dignitet som funderingen över när någonting börjar ta slut. Nåja staketet föll bakåt och välte en vägskylt mot en av bilarna som stog parkerad närmast. Stackars de tre personerna som satt i busskuren alldeles brevid, de kan inte ha lidit av några hjärtproblem för då hade postmeister även haft ett par dödsfall på sin redan gedigna måndagstokerilista.
.
